11 juli 2007. Regionalt samarbete i Östersjöområdet var onsdagens tema vid Sida Östersjöenheten. Förmiddagen ägnades åt trafficking och eftermiddagen åt Euroregion Baltic.
Onsdagens rubriker:
• En unik lag som gett resultat
• Sexhandeln kring Östersjön – hur ser den verklighet ut som polisen möter?
• Staffett mot trafficking
• Brittiska krafttag
• Hur hanteras HIV/Aids i våra grannländer kring Östersjön?
• Uppmanar till gränslösa samarbeten
• Eurounion Baltic – bäst i klassen
• Medborgarnyttan i centrum
• Vad är Eurounion Baltic?
• ”Det är vi som är undantaget”
• Anna Lidgren, handläggare
• Josefin Dahlander, handläggare/EU
En unik lag som gett resultat
Den svenska sexköpslagen är unik. Den kriminaliserar köparen av sexuella tjänster, inte säljaren. Problemet är nu att komma åt den grövre brottslighet som finns bakom prostitution. Brottslighet som drivs av stora vinstintressen.
Sexköpslagen kom i första hand till för att förhindra att kvinnor utnyttjas i prostitution.
– Vi har fått upp problemen med prostitution på kartan och vi har fått en öppen diskussion som är bra, menar Karin Åström, forskare från Umeå, med fokus på människohandel.
– Lagen är betydelsefull. Vi har fortfarande problem i Sverige men de är faktiskt mindre än i övriga Europa, menar Carin Götblad, länspolischef i Stockholm. Framför allt skyddar lagen kvinnorna. Internationella studier visar att ju mer tillåtet det är att sälja sex – dess mer våld förekommer i sammanhanget.
– Sexsköpslagen underlättar för polisen att ingripa och agera, tillägger Thomas Eliasson, åklagare i Göteborg. Samtidigt har den inneburit att brottsligheten hittar nya vägar och metoder, till exempel Internet. Där står vi rätt handfallna just nu.
Även om sexköpslagen underlättar för polisen att agera mot sexköp är det fortfarande svårt att komma åt den grövre brottslighet som ligger bakom prostitution.
– Frågan är när vi ska ingripa, menar Thomas Eliasson. Vi anser oss skyldiga att ingripa så snart vi har hållbara bevis. Vi kan inte lämna utsatta kvinnor i väntan på att vi eventuellt ska kunna bevisa grövre brott.
Bevisningen är viktig inte minst för straffpåföljden. I Sverige dömer domstolarna ofta i den lägre delen av straffskalan. Carin Götblad tror att de låga straffen handlar om bristande kunskap hos domstolarna.
– Domstolarna har inte förstått vad trafficking handlar om, menar hon. Man tar det inte på allvar trots att offren ofta är under 18 år. Likaså koppleri. Det har hänt att anklagade startar upp verksamheten igen under pågående förhandling. Det visar väl vilket straff man väntar sig. Påföljdsmässigt kan sexköp jämföras med snatteri.
Øivind Nordgaren arbetar nu med traffickingfrågor i Oslo.
– För några år sedan var det ingen diskussion alls om detta i Norge, berättar han. Då var även jag var motståndare till att kriminalisera sexköparen. Men jag har ändrat mig. Ställer man frågan ”Är det en demokratisk rättighet att köpa sex?” blir svaret helt enkelt – Nej!
Pågående diskussion mellan Thomas Eliasson, Carin Götblad, Øivind Nordgaren och Karin Åström. Debattledare Maria Carlshamre. Foto: Joel Nilsson
Sexhandel kring Östersjön – Hur ser den verklighet ut som polisen möter?
Fattigdom och arbetslöshet är riskfaktorer när det gäller trafficking.Det är i EU:s nya medlemsländer samt i fattiga länder längs EU:s östra gräns som trafficking mot Skandinavien och Västeuropa har sina rötter. Kvinnor värvas i god tro att det handlar om vanliga jobb. När de kommer fram tas pass och papper från dem. Med våld och hot skräms de till tystnas och lydnad. Och även om en norsk hallick tar 80 procent av de intjänade pengarna, är de återstående 20 procenten mer än vad man tjänar i Bulgaren.
Förhållanden är dock olika.
– Den ekonomiska utvecklingen i Estland är visserligen god, men bilden av kvinnan är konservativ. Hellre prostituerad än feminist, för att spetsa till det, berättar Kristina Luth, jämställdhetspecialist vid Socialdepartementet i Tallinn.
Estniska kvinnor som utsatts för trafficking återfinns i Finland, Sverige, Danmark, Norge och Storbritannien. I Estland finns också prostituerade från Ryssland och Lettland.
I Norge räknar man med att det finns ungefär 2 500 prostituerade, varav 1 500 i Osloområdet. 70 procent av dem kommer från utlandet, främst från Nigeria, Bulgarien, Rumänien och de baltiska staterna.
– Polisarbetet går framåt och i rätt riktning, berättar Øivind Nordgaren från Oslos Traffickinggrupp. I höst väntas riksdagen besluta om en sexköpslag som påminner om Sveriges.
Hanne Mainz arbetar bland annat på Kvindemuseet i danska Århus. Hon räknar med att det finns cirka 6 000 prostituerade i Danmark, ungefär hälften av dem kommer från andra länder; Nigeria, de baltiska staterna, Polen, Sydamerika, Uganda och Ghana. Bland dessa finns ett okänt antal offer för trafficking.
– Det viktiga är att skapa kontakt med dessa kvinnor. Men det är svårt, för de är ofta rädda. Kontakten måste bygga på förtroende.
Den ekonomiska utvecklingen under det sena 90-talet har bidragit till att trafficking har ökat i Polen. Det handlar både om polska kvinnor som hamnar i Tyskland och Holland. Men Polen är också transitland för kvinnor från Ryssland, Ukraina – och på senare tid även Bulgarien och Moldavien.
– Kvinnorna tvingas till prostitution i Polen, berättar Jaroslaw Konczyk från Polens motsvarighet till Rikspolisstyrelsen. Kvinnorna förs – eller säljs - sedan vidare till Tyskland, Nederländerna, Belgien och Storbritannien.
För det handlar verkligen om den moderna tidens slaveri. En flicka från Ukraina säljs för 200 dollar till en porrklubb i Polen. Efter några månader betalar en sexklubb vid tyska gränsen 500 dollar, för att sedan sälja henne vidare för 700 dollar till nästa ställe i Tyskland.
– Tyvärr är det svårt att få fram vittnesmål, berättar Jaroslaw Konczyk. Har vi lyckats bryta den onda cirkeln vill offren oftast bara direkt tillbaka hem, till sitt ursprung.
Jaroslaw Konczyk, polsk polis. Foto: Joel Nilsson
Stafett mot trafficking
En stafettpinne – eller snarare en stafettläderlapp – väntar på att få vandra vidare. Det handlar om en informationskampanj och nolltolerans mot trafficking. Först ut var Luleå, därefter tog Umeå över. Nu väntar ”stafettläderlappen” på en ny destination.
Idén att göra en stafett mot trafficking väcktes 2006 när Sverige var ordförande i Östersjöstaterna. Luleå inledde och lämnade över till Umeå i april 2007. Under tre månader har seminarier, utställningar, affischkampanj och filmvisningar avlöst varandra. Kyrkan har hållit mässa på temat prostitution och trafficking. Det har varit ett samarbete mellan kommun, kyrka, universitet och frivilligorganisationer. Trots begränsad tid och begränsad ekonomi.
– Vi arbetat mycket med bilder, berättar Christina Berhardsson och Helena Österlind från Umeå. En bild säger mer än tusen ord, då når man ut till många.
– För vår del är detta bara inledningen, tillägger de. Vi fortsätter i Project Umeå against trafficking, med information till hotell, turistcenter, skolor och idrottsarenor. Umeå ska vara ett samhälle där kvinnor och män ska ha samma makt att forma både samhället och sina egna liv. Därför har vi nolltolerans mot prostitution och trafficking.
Under Almedalsveckan var det dags att lämna den speciellt framtagna stafettläderlappen vidare. Men då ingen kommun förklarat sig redo att ta över vilar stafetten nu hos Sida Östersjöenheten.
– Vi arbetar med de här frågorna dagligen, konstaterade Östersjöenhetens enhetschef Thomas Johansson. Vi ska finna en mottagare och stafetten ska gå vidare.
– Helst skulle vi vilja nästa mottagare finns i något av länderna längs östra Östersjön, hälsar Helena och Christina.
En stafett vill vidare Foto: Joel Nilsson
Brittiska krafttag
– Trafficking och prostitution är allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, konstaterar polischef Nick Kinsella. Detta är vår tids slaveri!
Nick Kinsella leder nystartade UKHTC, United Kingdom Human Trafficking Centre, med kontor i Yorkshire.
År 2006 tog Storbritannien ett första krafttag mot trafficking. I den landstäckande Operation Pentameter samarbetade alla polisdistrikt samtidigt mot människohandel och prostitution. Under de veckor Operation Pentameter pågick upptäcktes 87 misstänka offer för människohandel. 232 personer arresterades. Då räknar man med att ha undersökt 10 procent av Storbritanniens sex-etablissemang.
I Storbritannien är trafficking ett brott som bestraffas hårt.
– Straffskalan ligger mellan 9 – 14 år i fängelse men straffen blir ofta hårdare. Domstolarna ökar straffen för varje annat brott som kan bevisas. Misshandel och våldtäkt är inte ovanligt – och då kan fängelsetiden bli längre än 20 år.
Redan nu planeras Operation Pentameter 2, då alla polismän i Storbritannien ska informeras och utbildas.
Läs mer om UKHTC: www.ukhtc.org
Hur hanteras HIV/Aids i våra grannländer kring Östersjön?
Den frågan har Sofie Wallin studerat i sin magisteruppsats. Med stöd av Sida Östersjöenheten har hon intervjuat nyckelpersoner i Sverige, Estland och Polen. Situationen och förutsättningarna i de olika länderna är mycket olika.
I Polen finns ett stort behov av preventiva åtgärder.
– Man har 10 000 kända HIV/Aids-fall, men mörkertalet är mycket stort, berättar Sofie. Få låter HIV-testa sig, vilket bland annat får till följd att barn föds med HIV helt i onödan.
I Estland, med knappt 1,4 miljoner invånare, finns 6 000 kända HIV-positiva fall. Man uppskattar att det verkliga antalet är det dubbla. Här är behovet av information stort.
– Många HIV-positiva i Estland känner inte till att det finns bromsmediciner och söker därför inte vård, säger Sofie.
I Sverige har antalet HIV-smittade visserligen ökat, men man räknar ändå med att situation är under kontroll. Svenskar som smittas är, förutom sprutnarkomaner, även personer som haft oskyddat sex under semester utomlands. HIV-smittade har också upptäcks bland asylsökande från epidemiska områden.
– Även vi behöver informationsinsatser, säger Sofie. Färre använder kondom och oskyddat sex har blivit vanligare. Men man ska komma ihåg att det fortfarande är mycket större risk att bli smittad utomlands än i Sverige.
Sofie Wallin ska nu avsluta sina studier vid Högskolan i Kalmar, där hon blir klar i november.
Euroregion Baltic
Uppmanar till gränslösa samarbeten
En tankeväckande exposé över den historia som leder fram till dagens politiska situation i Östersjöregionen presenterades av Kristian Gerner, professor vid Lunds universitet. För oss svenskar handlar det om vår närhistoria och våra grannar.
Kristian Gerner varnade för att en ny järnridå kan komma att byggas upp mot de länder i vår region som inte är medlemmar i EU. Därför är det viktigt att hitta vägar för samarbeten på alla möjliga plan och inom alla tänkbara områden. Hindren finns på central politisk nivå – inte bland lokala organisationer och människorna.
----
Euroregion Baltic – bäst i klassen
Bäst i klassen i Östersjösamarbete! – så presenterades Euroregion Baltic vid onsdagens seminarium. Euroregion Baltic är en gränsöverskridande samarbetsorganisation som täcker södra Östersjöområdet.
– Det gäller att ändra sitt perspektiv. I Blekinge vände vi upp och ner på hela Östersjökartan och fick en helt ny kartbild, berättade Bernth Johnson och PG Lindencrona från Region Blekinge.
Denna nya kartbild delar Blekinge med 100 miljoner invånare i länderna kring kring Östersjön. Här finns åtta av EU:s 27 kommissionärer och 222 EU-parlamentariker.
Inom det som nu bildar Euroregion Baltic bor 5,6 miljoner invånare i Polen, Danmark, Sverige, Litauen och den ryska enklaven Kaliningrad.
Målsättningen för Euroregion Baltic är förbättrade levnadsförhållanden för regionens alla innevånare. För att nå dit samarbetar man kring områden som företagsmiljö, transporter, sociala kontakter samt miljö och energi.
– Det är mycket som sker i öst/västlig riktning i södra Östersjön just nu, förklarade Bernth Johnson och PG Lindencrona. Färjetrafiken byggs ut enormt – och efter den kommer flyget. Problemet är vi är alldeles för få som jobbar med dessa frågor.
Medborgarnyttan i centrum
Euroregion Baltic handlar om medborgarnytta i regionalt samarbete.
– Beslut som fattas gemensamt i hela regionen får mycket större tyngd och värde för att få saker att hända, berättar Ulrika Joelsson från Regionförbundet Kalmar.
Hon tog algblomning som ett tydligt exempel.
– Ska vi få bukt med algblomningen vid Böda strand på Öland räcker det inte att vi tar beslut i Kalmar eller Sverige. Det finns förvisso saker vi själva måste göra, men ska det hända något med Östersjöns miljö måste alla länder vara med.
Vad är Euroregion Baltic?
En euroregion inom EU är en gränsöverskridande politisk samarbetsorganisation mellan kommuner och regioner från minst två länder. Euroregionens uppgifter styrs av dess medlemmar.
Euroregion Baltic (ERB) bildades 1998 på polskt initiativ och täcker södra Östersjöområdet. Kalmar, Blekinge och Kronoberg är svenska medlemmar. Desutom ingår danska Bornholm, Pommern och Warimia-Mazurien i Polen, Klaipedaregionen i Litauen samt den ryska enklaven Kaliningrad.
Avståndet mellan medlemmarna i en euroregion får vara högst 15 mil. Därför har den danska ön Bornholm en extra viktig funktion med sitt centrala geografiska läge inom ERB.
Inom Euroregion Baltic har åtta nätverk bildats. Dessa arbetar bland annat med turism, transportinfrastruktur, vatten, energi och ”Kaliningrad hotspots”.
EU står för finansiering. Speciella regler gäller ryska Kaliningrads medverkan.
Läs mer om Euroregion Baltic här: www.eurobalt.org
-----
"Det är vi som är undantaget"
Kjell Albin Abrahamson avslutade onsdagens samtal om regionalt samarbete med en betraktelse över hur vi ser på oss själva, på våra grannar runt Östersjön – och bilden de har av oss. Och Kjell Albin Abrahamson bör veta ty själv är han, med lång erfarenhet, SR:s utrikeskorrespondent i Warszawa. En av allt färre utrikeskorrar från det rika landet Sverige, visar det sig. Här anser vi oss inte ha råd att få egen information om andra länder. Kanske är det därför många har svårt att skilja på Lettland och Litauen – och att stava till Tallinn.
– Felet är att vi i Sverige tror att det är vi som är regeln – när vi i själva verket är undantaget, menar Kjell Albin Abrahamson. Vi har inte varit i krig. Vi är inte med i Nato. Vi har varken levt under brun eller röd diktatur.
Det är vi som lever i glesbygd och har kungahus. Det är vi som är sekulariserade och inte använder bikt för att städa samvetet. I Europa och kring Östersjön är detta en rad undantag.
- Vi vill lära ut, mer sällan lära. I internationella sammanhang har vi två munnar men bara ett öra.
Kjell Albin Abrahamson avslutade med att citera en av EU:s grundare: ”Om jag skulle skapa EU igen, skulle jag börja med kulturen”. Litteratur och film är oslagbara medel när det gäller att öka förståelsen för varandra. Och det är i sin tur en förutsättning för gott samarbete.
– Men vem arbetar med kultur på det sättet idag, undrade Kjell Albin Abrahamson. Svenska Institutet satsar på kultur – men inte på Baltikum. Östersjöenheten har som uppdrag att satsa på Baltikum – men inte på kultur.
-----
Onsdagens program i korthet:
9.00 – 10.30 Sexhandeln över Östersjön – hur ser den verklighet polisen möter ut?
10.45 – 11.45 Hur påverkar den svenska sexköpslagen sexhandeln i våra grannländer?
12.00 – 12.30 The Yorkshire Experience – ett exempel på framgångsrikt arbete mot trafficing.
12.30 – 13.00 Baltic Sea Region against human trafficking.
13.10 – 15.20 Perspektiv på Östersjösamarbete. Euroregion Baltic, en modell för samarbete mellan regioner i Östersjöområdet. EU-program för gränsöverskridande samarbete.
15.20 – 16.00 Hinder, fördomar och möjligheter.
LÄS MER UNDER ONSDAGENS PROGRAM
Anna Lidgren, handläggare
Foto: Stig Hammarstedt
– Vi har fått många framstående personer till seminarierna. De är väldigt kunniga inom respektive område och vi är mycket glada för detta, berättar Anna Lidgren. Vi hoppas att det ska bidra till att frågorna får större fokus i bredare sammanhang samt att frågeställningarna kan skapa nya perspektiv i debatten.
Bland föreläsarna märks bland andra Carin Götblad, Länspolismästare i Stockholms län och Kristiina Luht, Chief Specialist, Department of Gender Equality, Estonian Ministry of Social Affairs, Estland.
Anna Lidgren, handläggare på Östersjöenheten är tillsammans med Europaparlamentarikern Maria Carlshamre samt Umeå kommun ansvarig för onsdagens seminarier kring trafficing.
Josefin Dahlander, handläggare
Foto: Stig Hammarstedt
Under onsdagseftermiddagen lyfts olika typer av Östersjöfrågor under några timmar. Kristian Gerner, historiker från Lunds Universitet, inleder med att ge sitt perspektiv på Östersjösamarbetet och dess utveckling. Därefter presenterar Region Blekinge en samarbetsorganisation för nio regioner i södra Östersjöområdet – Euroregion Baltic. Vad innebär denna typ av internationellt samarbete, vad åstadkommer man och hur gör man?
EU:s nya program för södra Östersjöområdet kommer att ha nästan en miljard kronor i budget. Regionförbundet i Kalmar län har bidragit till utvecklandet av programmet, och man redogör här för dess innehåll.
Kjell Albin Abrahamson, Sveriges Radio, talar därefter om sin syn på mellanfolkligt samarbete i Östersjöregionen. Under det därefter följande minglet i trädgården går det bra att diskutera och ställa frågor till Gerner, Abrahamson och representanter från regionförbunden.
